Allhelgonatid

Allhelgonadagen. Alltid 1 november.Det var en helgdag, som firades redan på 700-talet. Många helgon och martyrer hade sin egen dag, men alla övriga samlades till den här dagen, en dag utan namnsdag. Vid reformationen på 1500-talet upphörde dyrkan av helgon, men det dröjde ända till slutet av 1700-talet innan Allhelgonadagen avskaffades som helgdag i Sverige, men den firades ändå. Första november heter fortfarande Allhelgonadagen.

I mitten av 1900-talet började det bli vanligt att vi tände ljus och smyckade gravarna  vid allhelgonatid. Det är ju en snedfördelning av helger och högtider under året. De flesta är på första halvan av året och ingen på hösten. 1953 blev Alla helgons dag en helgdag. Den skulle infalla på den lördag som är mellan 31 okt och 6 nov, så att man fick en dubbelhelg. Lördagar var fortfarande arbetsdag. 5-dagarsveckan var ännu inte införd. På Alla helgons dag tänker vi på nära och kära som gått före oss. Söndagen efter Alla helgons dag, som också kallas Alla själars dag, tänker vi även på vår egen förestående död, uppståndelsen och evighetshoppet. Tidpunkten på året är också väl vald, då den sammanfaller med naturens död vid sommarhalvårets slut.

Alla helgons dag. Jag tror inte på helgon, men jag har respekt för dem. Jag menar, människor som med sina liv gjort en bestående insats för mänskligheten.

Moder Teresa, som kärleksfullt och osjälviskt hjälpte fattiga, sjuka och föräldralösa i Calcutta.

Nelson Mandela, som inte valde hämnd utan försoning.

Martin Luther King med sin "ickevåld"princip, när han strävade mot den jämlikhet, som var hans dröm.

Om vi ska nämna någon svensk: Raoul Wallenberg, som räddade många judar under andra världskriget.

Om vi tar oss närmare nutid. Lavin Eskandar, elevassistenten i Trollhättan, som offrade sitt eget liv, när han skyddade barnen. 

Dem jag hittills har nämnt är döda. Den här helgen ska vi ju särskilt tänka på dem som inte är med oss längre. Men ändå. Det finns förebilder även bland nu levande. Jag tänker på Malala, den unga kvinnan från Pakistan, som kämpar för frickors och kvinnors rätt i sitt hemland att få gå i skola och skaffa sig en utbildning. Hon överlevde den attack hon utsattes för och blev den yngsta som fått Nobels fredspris.

Du kanske tänker på någon förebild, död eller levande. Säkert har vi alla någon eller några, som vi tänker på. Välkända eller för de flesta okända. Förebilder som vi vill efterlikna. En kristen som i tro och vandel varit ett föredöme. Kanske tänker du på en släkting. Låt dem inspirera oss.

Så kan också vi i vår tur vara föredömen och förebilder för andra. Låt oss inspireras av Jesus, vår främsta förebild. Han var död, men han lever. Som kristna ska vi leva så att vi drar människor till Jesus Kristus, så att de får uoppleva frälsning och räddning. Det är vår uppgift.

Ida Granqvist (1872-1949), författare och svenska kyrkan missionär i Sydafrika, uttrycker det så här, när det gäller hur vi ska leva: 

"Det gäller att så en ädel säd på vandringen genom världen, att giva det vackraste inom en till dem, som vi möta på färden. Det gäller att giva sitt hjärtas blom och strö dem ut till de många. Det gäller att älska, förrn sol går ned och skuggorna falla långa."

Jag säger: Lycka till! Och tillägger: Med Guds hjälp. Amen.

 

 

 

Minibild: 
Ikon: