Avskedssamkväm för David Johansson

Jag har inte blivit ombedd att säga något här idag, och då vill jag gärna göra det.

Det betyder, att jag har anmält mig själv. Jag vet inte, om jag passar in vid avskedsmötet, detta högtidliga och offentliga sammanhang. Jag brukar användas mer i interna sammanhang. Att då som intern släppas ut i full frihet, har sina risker. Dessutom. Det kom väldigt plötsligt på, David. Från det du meddelade, att du skulle sluta till nu, den perioden rymmer inte tillräckligt med tid för mig att planera. Jag skulle behöva sitta isolerad i några månader och begrunda, vad jag ska säga till ditt försvar. Kommande årsskifte hade varit lagom. Det får bli något ”quick fix”. Hjärnan får jobba snabbare. När gör den det? På morgonsidan, i gränslandet mellan dröm och verklighet. Man är inte så pigg och nyter, jo, nykter, fast kanske något sömndrucken. När man blir klarvaken, får man sortera kaoset.

 

Jag vill tacka dig, David, för den här tiden. Vi har haft ett gott samarbete. Jag märkte tidigt att du hade stort förtroende för mig, ja, så till den milda grad, att du redan efter några månader, bad mig predika en söndag, då du var upptagen på annat håll. Jag som aldrig predikat, varken förr eller senare. Jag tror, att du egentligen frågade någon annan, som hänvisade till mig. Det är min tro och fasta övertygelse. Hur det gick för mig, fick du aldrig veta, för du var ju inte där, och hade du varit där, så hade du inte fått veta det då heller, för då hade jag inte behövt predika. Moment 22.

 

Jag hjälper nuvarande kassören. Det gör jag gärna och med glädje. Mona Sahlin sa en gång: Det är häftigt, att betala skatt. Jag tycker, att det är roligt att betala räkningar, mina egna i allmänhet och kyrkans i synnerhet, då det inte är mina privata pengar, men man får göra det med ansvar ändå. Det innebär, att jag är i kyrkan på icke gudstjänsttid. Då kan det hända, att jag springer ihop med föreståndaren. Ibland tar han in mig på expeditionen och talar allvar med mig. Inte för att jag gjort något fuffens. Vi har haft en del djupa, intressanta och givande samtal. När David berättar eller redogör för något, stoppar han då och då in en kontrollfråga: Förstår du vad jag menar? Fattar du vad jag menar? Jag brukar svara ja på den frågan så vi kommer vidare. Jag tycker inte om upprepning och omtag. Man kan framhålla vissa egenheter, vanor eller ovanor, som vi har för oss, eller hur? om man gör det vänligt och med glimten i ögat, eller hur? så att man känner igen den person man talar om, eller hur?

 

Ingemar Olsson har skrivit en sång, som börjar: Det finns så många sköna människor. Och så ger han exempel. En del är långa, andra korta. Ja, du David, du är inte så lång till växten, men du kan hålla långa predikningar, så det jämnar ju ut sig, om man säger så. Det händer ibland, att du måste gå ut mitt under gudstjänsten. När du sedan kommer in och ska tillbaka till din plats på första bänken, då smyger du och hukar dig. Det behöver du inte göra. Det är inget att skämmas för, att man får behov att gå ut och dricka ett glas vatten eller lugna ner sig. Fast du verkar inte särskilt nervös.

 

 

 

Du kommer ursprungligen från Etiopien. Där heter huvudstaden Addis Abeba. Nu ska du med din familj flytta till Örnsköldsvik. Ö-vik är inte huvudstad i Sverige, fast en del tycker att det är den bästa och viktigast staden i landet, t.ex. din fru Gabriella, som kommer därifrån. Från A till Ö. Nu vet vi inte om det blir ändstationen. Däremellan har du bott på olika platser i Sverige och utomlands. Om jag förstått rätt, så växte du upp i Småland, har bott en del i Dalarna, England och Indien. Men flera gånger har du återkommit och bott i Sala. Det var väl närmast därifrån du kom till oss här i Sandviken. Förlåt mig, nu såg jag inte Upp. Uppsala ska det vara.

 

Det står om David i bibeln. När man ska läsa ett bibelställe bör man lägga in ett märke i bibeln, så man hittar snabbt. Gör jag inte det, måste jag bläddra fram och tillbaka och då blir frugan nervös. Och hittar jag inte bibelstället blir jag nervös och börjar fundera. Men det stod ju där igår. Har man flyttat det eller tagit bort det . Det är väldigt vad fort det kommer nya bibelöversättningar. 1Sam16:11 David vallade fåren. Fåren det är vi det. Då står det om oss också. 16:23 Då tog David harpan och spelade. Och det har ju hänt. Jag ska inte gå vidare här. Bibelstudier är ditt område.

 

Efternamnet kan man skoja mer om. Johansson. Om jag inte missminner mig, så är det Sveriges vanligaste efternamn. Hasse Alfredsson gjorde en grej av det. Det var en grupp på 5-6 man, antagligen i det militära. Alla hette Johansson, utom en som stack ut. Han hette Hansson. Men å andra sidan kom han från staden Hjo, så man brukade kalla honom för Hjo-Hansson.

 

Från A till Ö. Men du är ju en lärd man och har läst grekiska. På grekiska blir det i stället Alfa-Omega. Alpha har varit ett gemensamt intresse för dig och mig. Vi lyckades ordna en Alpha-kurs för församlingen. Sedan försökte vi gå vidare med en mera utåtriktad Alpha-kurs, men det ”sket sig”, skulle man kunna säga, men jag vill inte använda så grova ord, men jag håller med om resultatet. ”If I was sorry” Of course. Alfa, hon var en av mina allra bästa vänner.

 

Därför är det min förhoppning, David, att du nu när du drar vidare och börjar arbeta inom studieförbundet, tidigt kan Bilda dig en uppfattning om förutsättningarna för Alpha-kurser i ett annat distrikt av Sverige. Men jag tror, att du även i fortsättning får tillfällen att predika i de olika församlingarna där uppe. En gång pastor, alltid pastor. Det är likadant för mig när det gäller kassörsuppdraget. Jag kommer aldrig ifrån det.

 

Gud välsigne dig och din familj i fortsättningen. Gud vare med er. Det vet vi att han är. Det bästa för oss är, att han blir kvar även hos oss. Gud är allestädes närvarande.

 

Tack för den här tiden och ett lycka till från Martin Axelsson, biträdande kassör / kvarvarande kåsör.

 

 

Ikon: