Liv och död

Vi var på begravning i våras. Min fru Estrids yngre systers man, vår svåger, hade avlidit, 73 år. Ingen hög ålder i vår tid. Men han hade varit sjuk under många år. Så det var väntat. Döden kom som en befriare. Ändå blir det förstås sorg och saknad. Det man kan fundera över, är att systern som är bland de allra yngsta i släkten i vår generation, blev ensam först, när det finns så många som är äldre. Men det går inte efter det.

 

Döden kommer ibland överraskande. Människor mitt i livet rycks bort. Människor som vi tycker hade mycket mer att uträtta. Det är nu 55 år sedan. Den 18 september 1961 omkom FN:s generalsekreterare Dag Hammarskjöld i en flygkrasch, 56 år. Han arbetade för freden och borde ha fått fortsätta. Jag studerade i Stockholm på den tiden och följde begravningen via TV på ett fik. TV var inte var mans egendom då. Man sjöng en psalm, som gjorde djupt intryck på mig.

 

För att kunna hitta den igen finns det två sätt. Att minnas hur den började och/eller minnas psalmnumret. Den hade nummer 29. Mitt sifferminne hade jag ingen nytta av då den nu har nummer 26. Tursamt nog mindes jag hur den började.

 

Är det en gammal psalm? kanske du undrar. Gammal och gammal. Allting är relativt. Den är faktiskt bara 20 år äldre än vad jag är. Alltså skrevs den för 100 år sedan, ungefär, nästan, knappt 100 år sedan, ska jag säga.

 

Den är skriven av Natanael Beskow. Jag tycker, att han – inte förklarar, för det kan vi inte, fast vi ofta vill ha en förklaring och har många varför – funderar kring livet, vad som händer och möter oss och han kommer fram till att i allt, under allt och genom allt finns Guds kärlek. Varje vers slutar med något om Guds kärlek. Tema med variationer. Det tycker jag om.

 

Jag har alltså sedan länge kunnat de inledande orden och har den sista tiden försökt lära mig hela första versen utantill. Men det blir allt svårare. Men det går, om man anstränger sig. Det är klart, att det kan misslyckas, spricka, gå sönder. Det finns många uttryck för det, t.ex. gå åt skogen eller som Astrid Lindgren skriver: gå åt pipsvängen. Jag försökte, fast jag visste att det skulle bli känslosamt. Jag har blivit så lättrörd så här på sluttampen. Men jag klarade det.

 

Psalmen börjar så mäktigt. Vers 1: Tränger i dolda djupen ner tanken, som söker och spanar, finner jag, var mitt öga ser, spår av en vilja som danar. Frågar jag vad den makten är som i sin famn all världen bär: FADER, DIN KÄRLEK JAG ANAR.

Vers 2, i en lycklig stund: FADER, DIN KÄRLEK JAG SKÅDAR.

Vers 3, när det känns bra: FADER, DIN KÄRLEK JAG ÄGER.

Vers 4, när det går emot: FADER, DIN KÄRLEK DOCK BÄR MIG.

Vers 5, när vi nått målet: FADER, DIN KÄRLEK FÖRKLARAS.

Läs gärna hela psalmen.

 

Tack, Rodhe Lindgren, för att du hjälpte mig och läste de resterande verserna under gudstjänsten. Jag hade bett dig vara ”stand in” eller ”back up”. Vi svänger oss gärna med engelska uttryck i stället för att använda det enkla svenska ordet: ersättare.

 

Jag hjälper henne med kassörsuppgiften och nu hjälpte hon mig. Det kan man kalla jämlikhet.

 

Tack Natanael Beskow för ditt försök att tolka tillvaron.

 

Men framför allt:

Tack Gud för din kärlek och omsorg om oss under alla olika förhållanden.

Amen.

 

 

 

Ikon: